Idag har vi haft Inkan och Elsa på besök. Världens sötaste lilla Golden Retriever. Katterna som fick träffa ytterligare en hund i helgen var dock inte lika begeistrade som deras matte var. Zammy och Mille stack båda direkt och gömde sig i syrénhäcken och vägrade att komma ut på flera timmar. Hur kan man bli rädd för något så här sött;
Kolla hur hon kan ligga med benen! Ingen fel på de höfterna inte!
Här ropade jag på Mille men Elsa tyckte att jag ropade på Elsa så det är ju lika bra att vända på sig!
När Mille väl behagade sig fram så var det inte direkt till någon synlig position... Ser ni honom?
Men ser ni honom nu då?
Ok, vi tar ett sista försök, nu ser ni honom väl...?
Inte trodde jag att "grå" kunde vara en sådan kamouflage-färg... vad fel man kan ha!
När väl Elsa och Inkan hade åkt hem så har ordningen återställts. Katterna har tagit över trädgården igen. Kan inte förstå hur de kan vara så "hariga"...
3 kommentarer:
*ler* Sötnosarna.
Näää, svårt att vara rädd för en liten Elsa faktiskt. *skrattar*
Tack återigen för supergod rabbispaj och bjuder tillbaka på Hallonkaka när du ruttnat på att göra ingenting. :-) Kram
"Liten" golden retriever? Hon ser ju jttestor ut. Och jättesöt förstås, jag älskar familjehundar.
Trion tycker det var supermodigt att ens våga kika fram på en sån jätte.
Mille är bra kattmoflerad där han ligger :)
=^.^=
Nosbuffar
Skicka en kommentar