Zammy vill grilla

Zammy tycker att det räcker med snö nu. Han vill starta grillsäsongen och har därför satt sig ovanpå grillen;


Zammy: Pappsen, medium rare på biffen, OK??!!

Dags för kulklippning

Nu är tiden bokad. Imorgon blir det klippning.

Stackars mammas bråkstake:

Mille: Vad är det du inte talar för mig nu mamsen...???

Inget SK heller

Och så blev det inget SK i mars heller. Bortlottad. Suck. Det var inte lätt att komma med på kattutställningar här inte. Undrar om det finns några fler roliga under våren tro?

Om han visste vad som väntar...

Då var det bestämt, imorgon blir det tidsbokning av kulklippning. Om Mille bara visste vad som väntade...

Men, Zammy är nog rätt glad att det kanske händer något åt det positiva hållet. Idag har det endast varit en högljudd fight och nu är Mille hur gosig som helst och ligger på tangentbordet och hjälper mig att skriva detta inlägget.

För blött att gå ut

Det töar, riktigt rejält. Hela gräsmattan ser ut som en trädgårdsdamm. Både Mille och Zammy tycker inte det är något problem utan ställer gladeligen upp på att simma ut. Det tycker mamsen och pappsen inte är någon bra idé så idag får de vara inne;


"Suck sa Mille"


"Suck sa Zammy"

Tidig lördagsmorgon

Sambon flyger ur sängen, 07.30 på lördagsmorgonen. Zammy skriker i högan sky. Mille har kört ytterligare en påpucklingsrunda. Mille får bannor. Sambon kommer och lägger sig...

...för att flyga upp 1 minut senare för samma procedur. Mille bara har fått för sig att slåss på morgonen. Zammy skriker så mycket att rösten spricker. Mille får bannor. Sambon kommer och lägger sig.

Två minuter senare är det kört igen. Jag flyger upp och grabbar tag i Mille som försöker att spotta ut en stor tuss med rött hår som fastnat i mungipan. Mille förstår inte att han gör fel. Jag tar med Mille in i badrummet och stänger dörren.

Mille sätter sig med en gång vid dörren och försöker krafsa sig ut. Ingenting händer givetvis för dörren är helt stängd. Men plötsligt så hör både han och jag att någon krafsar på utsidan. Zammy vill in, till ett rum där han vet att Mille är.

Jag blir verkligen inte klok på den här fightingen. Zammy får stryk gång på gång men viker inte undan utan går på igen... och igen... och igen. Men att höra de där skriken när han får pisk... usch, det är hjärtskärande.

Nu är det verkligen dags att göra något åt mammas älsklingsmarodör;

Hårtussar och morr

Suck, varför måste Monsieur Mille visa att han är störst, bäst och fertil genom att ge sig på lillskrutten den äldre och bitas så hårtussar flyger och det morras?

Nu har han hållt på med detta i ett antal veckor. Zammy tar det dock som en kung och ger igen bäst han kan. Emellan så är de hur goa som helst och visar inga tecken på att bråka. Det blev lite bättre när vi satte in Feliway för ett par veckor sedan men igår var det dags igen.

Zammy skrek i högan sky och började till slut morra. Mille strosade därifrån som om inget hänt, med en stor röd hårtuss hängande från ena mungipan. Mammas buspojk! Skärp till dig nu!