...för att flyga upp 1 minut senare för samma procedur. Mille bara har fått för sig att slåss på morgonen. Zammy skriker så mycket att rösten spricker. Mille får bannor. Sambon kommer och lägger sig.
Två minuter senare är det kört igen. Jag flyger upp och grabbar tag i Mille som försöker att spotta ut en stor tuss med rött hår som fastnat i mungipan. Mille förstår inte att han gör fel. Jag tar med Mille in i badrummet och stänger dörren.
Mille sätter sig med en gång vid dörren och försöker krafsa sig ut. Ingenting händer givetvis för dörren är helt stängd. Men plötsligt så hör både han och jag att någon krafsar på utsidan. Zammy vill in, till ett rum där han vet att Mille är.
Jag blir verkligen inte klok på den här fightingen. Zammy får stryk gång på gång men viker inte undan utan går på igen... och igen... och igen. Men att höra de där skriken när han får pisk... usch, det är hjärtskärande.
Nu är det verkligen dags att göra något åt mammas älsklingsmarodör;
1 kommentar:
Sådär håller mina två också på och bråkar, helst på förmiddagen då Sangi verkar få spader och bara ska bråka och slåss med Hopi.
Hopi är 3,5 år och Sangi lite över 5 månader, men Sangi är hopplös, han ger sig inte och Hopi bara skriker och blir sur. Fast jag tror inte han ger igen allt vad han orkar, som tur är. Och Sangi har munnen full med Hopi hår för jämnan.
Jag har också testat med att låsa ute Sangi men det hjälper inte så värst, han är lika pigg på att slåss när han kommer in igen.
Undrar vad det kommer att bli av denne lille bråkstake, så ung och så busig. 3,7 kg vägde han förra tisdagen.
Pius
Skicka en kommentar