Tandköttsinflammation, urk!

Och idag blev det ett samtal till vetrinären. Nog för att Mille är i tandbytarålder men nu såg det verkligen ut som om han hade riktigt ont att äta och han var alldeles röd på tandköttet i överkäken. Vi fick en kvällstid för koll.

Givetvis så var hela bygget fullt med hundar och ganska ljudliga sådana så Mille var ju inte helt upplagd för att bli undersökt av snälla vetrinären Jörn. Men, efter att ha plockat ur honom ur buren och gosat med honom ett tag så lugnade han ned sig betydligt. Jörn kollade, kollade, kollade och kollade. Till slut kontaterade han att det var tandköttsinflammation.

Helt plötsligt sliter en sköterska upp dörren och säger till vetrinären; "Kom fort!". Där står jag med en vettskrämd Mille och dörren på vid gavel ut till väntrummet med hundar. Mille ville verkligen smita och jag kunde inte riktigt byta ställning och lyfta upp honom så där satt jag på huk och höll i en vettskrämd katt. Till slut gick en annan vetrinär förbi dörren och stängde.

Stackars Mille bara skakade och tyckte att första besöket hos den här vetrinären kunde varit trevligare. Inte lätt med så mycket nya dofter och framför allt, mycket nya ljud. Jag lyfte över Mille i knät där han sedan låg nästan blick stilla tills vi åkte därifrån;


Vetrinären var tvungen att ta hand om ett akutfall som kom in så därav att det blev sådan panik. I vanliga fall så har de alltid gott om personal men idag var de tyvärr underbemannade så det blev lite panik.

Mille var väldigt glad att få lämna vetrinären. Får se hur glad han blir nu när han ska ha medicin i 10 dagar!!