Jag hade som vanligt gett grabbarna mat och släppt ut dem och sedan sömnigt satt mig med min tallrik med yoghurt. Jag är inte direkt känd för att vara morgonpigg så när det börjar morras i min direkta närhet så tittar jag sömnigt upp på mannen (som står närmast) och undrar vad han håller på med. Upptäcker givetvis att det inte är han som morrar. Blicken faller då på Mille som sitter bredvid honom. Inte heller han morrar. Jag kollar då under köksbordet. Där sitter vårt alldeles egna lejon och STORMORRAR med en gigantisk fågel i munnen!
Då blev det fart ska jag säga. Zammy tar sats och springer direkt ut med Mille och de 2-benta inte långt efter. Zammy insåg väl ganska snart att han inte kunde få behålla sin fågel själv men inte hade han tänkt att ge upp för det. Så här gick det;
"Mums, min fågel!"
"Pappsen, om du tror att jag har tänkt att dela med mig så har du HELT FEL! Den är MIN!"
"Bäst jag morrar högt så pappsen inte får för sig några dumheter!"
"Hör du. Man kan inte ha gosstund mitt i jakten...! Sluta peta!"
"Kom inte hit, då tassar jag till dig!"
"Nääää, det här är fusk pappsen. Inte brottas!"
"Jag sk-ter i om du är större än mig. Fågeln är fortfarande MIN!"
"Pahhphen, pppffågln äää phaktisht miiing!!"
Efter en hård fight var Zammy tvungen att ge upp. Fågeln fick sin begravning i skogen och Zammy smider nu nya planer på hur han bäst kan få behålla sina byten!