Vad är inte ens små älsklingar till för om inte att skrämma slag på en då och då. Jag var ute i trädgården och rensade och tyckte det var så konstigt att jag inte sett Zammy på ett tag. Han brukar alltid komma och "hjälpa" mig när jag gräver och fixar. Jag tänkte att han säkert har krypit in under någon buske och spanat på fåglar... När han fortfarande inte dykt upp efter en kvart så tar jag en sväng runt och hittar honom ingenstans. Till slut går jag in och kollar sovplatserna, matskålen och toan men ingen Zammy. Då ringer min telefon och samtidigt så hittar jag Zammy, under köksbordet lekandes med en stor DÖD fågel (!). Man kan ju bli hysterisk för mindre men till slut så inser jag ju att min lille jägare varit så tyst för han ville ha sitt byte för sig själv.
Vet ju inte riktigt om jag ska banna honom eller berömma honom för att ha kunnat fånga en så stor fågel alldeles själv...
Fågeln är nu utburen och Zammy ligger och tittar surt på mig. Köket är fortfarande fullt av fjädrar. Vilken härlig fredagsmorgon så här mitt i semestern!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar