Vilken kväll...natt...morgon...ja, vilket dygn helt enkelt. Man kan lätt säga att jag är helt slut! Igår var vi och hämtade hem S*Big Silver's One In A Million, till vardags kallad Mille, och så långt var allt frid och fröjd. Sedan vet jag inte vad som hände... Vi börjar från början.
Mille och Novve höll sig framme för att hälsa på nykomlingarna
Mille blir tafsad på tassarna
Mr. Moonlight tycker att smågrabbarna får på tok för mycket uppmärksamhet och tar Milles nya korg i besittning
"Det är ju mig ni ska titta på fattar ni väl!!"
Novve och Lighten i lektagen
Mille har "kört bort farsan" och intagit sin korg i värmen (Motala bjöd på 33 grader, puh)!
Så här långt är ju allt frid och fröjd som ni ser. Mille intar buren och vi hoppar in i bilen. Efter att vi kört 10 minuter, av våran 2½ timmars resa, så börjar det spöregna och jag menar verkligen spöregna. Och åska. Vägen var fylld med vatten och farten gick i hela 30 km/h. Mille tog det hela med ro, kröp in under sin sovkorg och sträckte ut sig på den svala plasten.
Efter några mil så var vi ur åskvädret och fortsatta färden upp mot Stockholm. Vi kommer så långt som till Järna (strax söder om Södertälje) och då är det stopp. Helt stopp. Stillastående på motorväg. Det är ju sådant som inte SKA hända när man hämtar katt! Efter en mycket långsam krypkörning till Södertälje så blir det matstopp på McDonalds. Vi har då fått reda på att olyckan hände förut i höjd med Salem och att allt borde vara frid och fröjd nu, vägen öppnad igen och så. Och så helt plötsligt släpper det. Hurra. I 2 km. Sedan är det tvärstopp igen. Humöret verkligen på topp. Men Mille är fortfarande hur cool som helst och leker med nya pappsen i baksätet (killa mig på magen-leken, den kunde hålla på hur länge som helst tyckte Mille).
Till slut, 2 timmar senare än tänkt, så anländer vi hemma. Klockan är nu strax efter halv 11. Zammy är oerhört glad över att vi äntligen kommit hem. Han gosar och spinner om vart annat. Tills han får syn på vad vi har med oss. Då förvandlas han till en morr och fräsboll:
"Vågar ni verkligen släpa in "det där" i mitt hem. Vad ska det vara bra för??"
Mille ser verkligen livrädd ut för det stora lejonet utanför
"Ni sa att ni skulle ha med er en present och ni tar med er "det här"... hur kunde ni??!!"
Zammy plockas upp och gosas med så Mille får en chans att komma ut och bekanta sig med omgivningen
Han är dock fortfarande mycket skeptisk
Mille gör rundvanding i huset och upptäcker klösträdet och lilla huset
Zammy är efter som en hök
Mille blev bevakad varje steg han gjorde men hade till slut gjort sin rundvandring, hittat lådan, maten och vattnet. Sedan var det dags för natti natti vilket gick relativt smärtfritt för katterna iallafall men jag och sambon har lite svårt att få någon ro.
Vid 2-tiden blir jag väckt av ett spinnande tröskverk bredvid mig som trampar och trampar. Det är Mille. På andra sidan sitter Zammy och kollar så det inte pågår några fuffens aktiviteter. Alla somnar om. Vid halv 5 så flyger vi (bokstavligen) alla ur sängen för då slår blixten ned i eller bredvid huset. Zammy blir av någon anledning jättesur på Mille och vi bestämmer för att sära på dem. Jag går in med Mille i badrummet och leker och försöker natta honom där. Zammy sitter då utanför dörren och sjunger serenad och undrar vart mamsen och den där lilla saken tog vägen. Pappsen dög inte för 5 öre. Han håller på sådär i 5 minuter eller något. Då går jag ut från badrummet, stänger dörren och gosar med Zammy, då börjar Mille sjunga serenad från badrummet och tala om att han inte tycker om att vara ensam. Gissa om vi alla är trötta idag eller så!!
Men, det har faktiskt gått riktigt bra hittills så varför klaga. Vi lär nog aldrig glömma när vi hämtade Mille iallafall!
![](http://i146.photobucket.com/albums/r243/mfransson/cats/080728_mille_zammy03.jpg"")
