Inte lätt det här med fototävlingar. Så har man skapat sig en bild i huvudet efter temat som ska efterföljas, i det här fallet "Kärlek". Man har gått och tänkt på det i flera dagar och så helt plötsligt så ser man det framför sig, temat utspelar sig verkligen mitt framför mig... men, kameran ligger i andra rummet.
Man säger till sambon, "stå kvar, jag ska bara hämta kameran". Kameran hämtas men ögonblicket är ju borta. Vad jag såg utan kamera var en supergullig bild med Zammy och sambon som njöt av en gosstund. Vad jag fångade med kameran var det här;
"Hör du, din stora luns, släpp mig!"
"Jag är inte alls ullig och gullig..."
"...jag är en tiger, wrrrrooooaaarrrr!"
"Pappsen, det här är verkligen inte roligt längre...!"
"Och du bara står där och blippar med kameran, hjälp mig då mamsen!"
"Ska det här verkligen vara nödvändigt?"
"Ha ha, jag har fått loss en tass, nu ligger du risigt till pappsen...!"
1 kommentar:
Haha!! Såååå typiskt! Man känner igen det sååå väl!
Skicka en kommentar