"Du har fått en bror" säger min mamma till mig i telefon. Hjulen i hjärnan börjar snurra. Med tanke på att mina föräldrar inte riktigt är i småbarnsåldern så antar jag att brodern är 4-bent och det var helt rätt. Till familjen har det nu kommit en Morbror Linus, som ska sällskapa med Morbror Max.
Linus är en VÄLDIGT LITEN krabat och var endast 4 veckor när han kom till mina föräldrar. Det ligger till så här. Linus är född ute på landet i en ladugård. Någon gång under sin 3-4:e vecka så trillar han ned från höloftet till en spilta, skriker hjärtskärande men ingen mams kommer. Linus blir upphittad av ägarna till gården och med tanke på att hans egen mams inte ville bry sig om honom så fick han flytta in hos ägarna istället. Han blir handmatad med mjölkersättning, börjar äta själv och lär sig att gå på lådan oerhört fort.
Några dagar senare så kommer mina föräldrar på besök och faller totalt för den lille krabaten. Han får följa med hem och någon dag efter tas han till vetrinären. Där uppskattar man hans ålder till cirka 4 veckor, baserat på ögonfärg. Stödmatning med mjölkersättning fortsätter men Linus vill hemskt gärna äta allt annat istället som;
blötmat
Max mat
skinka
lax
yoghurt
ost
med mera, med mera.
Under semestern så var vi och hälsade på den lilla krabaten som då var dryga 4 veckor gammal. Så här söt var han då;
Helt slut efter en omgång med lek!
Ni som har den där myntafisken (den rödgula) hemma vet ju hur "stor" den är så då kan ni tänka er storleken på Linus!
Världens sötaste nos har han iallafall!
Här har han somnat igen fast denna gång i min famn. Full fart och sedan full sovning!
Här poserar han villigt i fruktfatet på bordet... =)
Bus bus med fingrarna!
"Sluta pilla mig på tassen!"
"Jag ska nog ta de där fingrarna om de kommer hit igen. MIN tallrik!"
"Hä, då går jag väl då!"
Söt är han iallafall, morbror Linus. Mer uppdateringar kommer om när han fick göra sitt allra första Stockholmsbesök...!
6 kommentarer:
Oj vilken liten rackare. Måste ju jama att han är väldans söt, fast skvallra inte.
Mmmm vilken sötnos! Vilken underbar berättelse! Jag blir så glad när jag läser sånt, det riktigt värmer i hjärtat. Stort fång med rosor till dina föräldrar som tar hand om Linus =)
Kram Maria
Så liiten och jättesöt!!
Men, vilken liten sötnos! Helt underbar. Och stora rosfånget till din mamma o pappa som blir ägare till morbror Linus. Då hoppas jag att man får följa den lilla ljuvliga kissen i framtiden.
Ja skriver det igen.
Plutten då. :-)
älskar lilla linus! vilken buskatt.
Skicka en kommentar