Till minne av Zigge

Den 8 juni skulle Zigge ha fyllt 2 år. Grattis till dig älskade gubben. Mamsen och pappsen saknar dig otroligt mycket fortfarande!

Och vem var då Zigge kanske ni undrar? Zigge var vår första Maine Coon, en stor bruntabbyhane från S*Dreamway's uppfödning i Frövi. Han föddes 8 juni 2007 och hade en hel hög med syskon, de var 6 ungar totalt; Jerzey, Jezebel, Jacinto, Jacumba, Jewett och Joshua. Zigge hette då alltså egentligen S*Dreamway's Jewett och hans mams och papps var S*Dreamway's Faith och S*Incognito of Koi Pond (som bor hos S*Coppermines).

När jag och sambon äntligen bestämt oss för att vi skulle bli kattägda så surfade vi nätet runt för att bestämma ras och kolla efter uppfödare. Vi fastnade väldigt fort för Maine Coonen och hittade då även Marina på S*Dreamways. Första gången vi fick komma och hälsa på så var kullen 6 veckor gamla och precis hur söta som helst;

Zigge som väldigt liten


Kullsyskon


En hel hög med kullsyskon


Brorsan Jacumba har en MYCKET avslappnad stil

Det blev bestämt att Jewett skulle få flytta till Vallentuna. Vi förberedde oss för mottagandet hemma och ett antal veckor senare var det dags. Då kom Jewett, som då skulle få heta Zigge, hem till oss och tog över totalt. Zigge var en mycket bestämd "liten" kisse som visade tidigt var skåpet skulle stå. Han blev vår Lejonkung!

Han tog över vår säng;


Åt upp vår mat =);


Talade om för traktens andra katter vem som ägde den här trädgården;


Skaffade nya vänner;


Växte och blev en stor kisse som knappt fick plats i pappsens knä;


Gosade motvilligt med mamsen när hon behövde det;


Modellade allt som oftast;


Längtade efter en lillebror;


Han fick hem ett rött rivjärn till brorsa, något som han kanske inte riktigt hade tänkt sig;


Det gick dock "ganska" bra att hantera, bara att sätta sig på;



Brorsor


Zammy ville väldigt gärna ligga nära sin storebror, något som Zigge sällan tillät. Men det här kunde vara ok...


Sova "ihop" var helt OK, bara det skedde på skilda stolar.

Efter en allt för kort tid med sin nya brorsa så insjuknade Zigge mycket fort. Han hade under en stor del av våren haft magproblem, något som vi trodde berodde på matsmältningsproblem. Vi hade varit ett antal turer hos vetrinären och fått hjälp med allt från laxermedel till andra mer direkta metoder. Vi trodde att Zigge blev bättre men en morgon så spydde han stora mängder mat och vätska, så stora som inte borde vara fysiskt möjligt för en katt. Vi åkte snabbt in till vetrinären som kunde konstatera att han hade stopp i tarmen. Vetrinären trodde att han svalt något som fastnat. Det blev operation.

Ett par timmar senare fick jag ett samtal jag aldrig kommer att glömma. "Zigge har cancer. Vi kan inte göra något för honom. Ska vi avliva honom nu?" Jag bröt totalt ihop. Det var inte det samtalet jag hade räknat med. Varken jag eller sambon var beredd på att det kunde vara något som var SÅ fel med Zigge. Zigge fick somna i våra armar den kvällen. Han dog alldeles för ung, endast 1 år och 4 dagar gammal.

Tyvärr finns det inget svar på våra frågor om varför och hur detta kunde hända. Vetrinären kunde dock säga att detta med största sannolikhet hade startat i början på året och hade nu vuxit sig så stort att det inte fanns något att göra. Den känsla av total hjälplöshet som vi kände när vi åkte därifrån hoppas jag att jag slipper uppleva igen.

Zigge, du är och var mycket speciell och kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Våran Lejonkung!