Imorse släppte jag ut busfröna så jag skulle få äta min frukost ifred. Trädgården var helt täckt av frost och det var lugnt och skönt. Klockan var 06.30. Båda kissarna springer mycket nöjda ut efter sin frukost.
20 minuter senare så ska jag gå och öppna för dem så de kan komma in. Precis innan jag når altandörren så hör jag världens ljud från utsidan, jag skyndar dit. Ropar på båda katterna, ingen kommer. Ropar igen, inte ett ljud. Till slut så hittar jag båda två ihopkrupna under hammocken på ena sidan av kattgården med rejäl burrpäls och de ser livrädda ut. Jag kollar runt och ser absolut inget ovanligt. Jag går två varv runt stället de är, jag ser fortfarande inget ovanligt.
Till slut får jag tag på Zammy och släpper in honom. Han är helskärrad och stel som en pinne och försvinner som en oljad blixt mot sovrummet. Jag går ut igen och ropar efter Mille och kollar runt lite mer i trädgården. Då får jag syn på dem. Två GIGANTISKA rådjur i grannens trädgård. Mille stirrar som förstenad mot dem. Rådjuren är minst 15 meter från honom och på andra sidan av ett riktigt högt stängsel men han är fortfarande livrädd.
Till slut får jag även tag på honom. Även han försvinner som en oljad blixt in till sovrummet. Jag får för mig att det kanske även varit en katt på insidan i kattgården och som nu smitit in medans jag hade altandörren öppen så jag tar två långa turer runt i huset för att försäkra mig om att ingen smitit in. Jag hittar absolut inget ovanligt.
Zammy och Mille däremot, hittar jag ihopkurade i sovrummet. Zammy bakom sänggaveln, så nära golvet han kan komma. Han vill inte komma ut. Mille ligger på nattduksbordet och försöker komma ned bakom sänggavlen men han är för stor... Stackars små fisar. Efter ett tag så har Mille lugnat ned sig men Zammy ligger kvar på golvet. Och jag är tvungen att åka till jobbet.
Det slutade med att jag åkte hem efter lunch och jobbade hemma resten av dagen (bra jobb man har ibland). Allt var lugnt igen när jag kom hem. Däremot så inspekterade jag klorna på Mille när vi satt och gosade. 5 av dem är fullständigt nedslitna och blodiga. Ute på uteplatsen hittar jag också "rivspår" i MARKSTENEN. Man börjar ju undra vad som egentligen skrämde dem så mycket. Var det rådjuren eller var det något annat? Läskigt!
Båda två har dock varit ute under eftermiddagen och allt har gått bra. Men man börjar ju undra alltså!
4 kommentarer:
Oj, vilken hemsk morgon ni har haft!!!Skönt att allting är lugnt igen =)
Kram Maria
Men fy så läskigt! Tur att pojkarna lugnade ner sig och vågade sig ut igen!
Men usch så hemskt! Jag blir ju alldeles matt i pälsen och morrhåren darrar. Stackars, stackars kattkompisar.
*tröstartass*
Det låter lika livat hos er som hos oss. Tur vi inte har trädgård. *ler*
Skicka en kommentar